Alla dagar ser likadana ut för dem som bara går hemma. Skillnaden här är ännu mindre eftersom Andreas även jobbar vissa helger. Tråkigt tänker endel, njae inte direkt tänker jag.
För mig är det lördag hela veckan så det kvittar när han är ledig. Tråkigt är det däremot att han jobbar 12-timmars pass på helgerna!
Idag har Ann-Sofie varit här och skvallrat lite om ditten och datten. Man hinner inte lämna jobbet förrän det händer massa skumma saker där. Men trots allt så saknar jag faktiskt jobbet. Blev lite abrupt slut där eftersom Gustav åkte på öroninflammation och jag fick vabba mina 2 sista dagar. Fick ju inte ens säga hej då. Och inte berätta för min chef hur kompetent och duktig jag tyckte han var! Och nu är jag på tok för stor för att åka dit och hälsa på. Och sen när bebisen är född vill jag inte ta med den dit och bli nersmittad av div åkommor.
Bäddade spjälsängen med Gustavs hjälp igår. När han fick se påslakanet (med samma tryck som han har på sin snutte) ropade han "min" och ville ta täcket. Efter lite övertalning att bebisen bara skulle låna täcket gick det bra. Det som däremot inte gick bra var när han fick syn på sin lila gosedjurselefant i spjälsängen. En som spelar när man trycker på den. Den fick bebisen absolut inte ha, och Gustav höll i den resten av kvällen. Idag har han dock glömt av elefanten och den sitter numera i spjälsängen igen. Hur psykologiskt korrekt det är vet jag inte. Och jag tvivlar på att jag är helt psykologiskt korrekt i min uppfostran ändå så mina barn kommer nog överleva hela elefantgrejjen ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar