tisdag 25 januari 2011

Vardagsliv ur höggravid synvinkel.

Att vardagslivet som höggravid småbarnsmamma kan vara så hårt och tungt! Det tänker man absolut inte på när man väntar barn numbero uno.
Med tvåan är det en helt annan sak.

Det värsta är att sömnen blir så lidande. Och i och med att den blir lidande blir allt annat jobbigare än vad det egentligen är.
Idag kom Tok in och väckte mig kl 5.50. Jag tänkte först vägra gå upp eftersom jag haft ytterligare en pissnatt med 0 timmars sömn och precis lyckats somna. Ville bara vända på mig och somna om, men det går ju inte...
Så självklart gick jag upp, bytte blöja, tvättade och tog på honom rena kläder. Gav honom välling och parkerade honom i soffan framför Hitta Nemo.
Sen däckade jag bredvid honom. Utmattad. Och andfådd. Med starka sammandragningar. Hann tänka, "Nej, inte föda barn nu.. Jag måste få sova lite först..."

När kl var 8.00 åkte jag med honom till dagis.
Att bara sätta sig på huk, ta på honom hans skor, den lilla jackan och mössan. Ta på sig sina egna skor, ta sig ner till bilen, lyfta in honom och spänna fast i bilstolen och sen ta sig in själv. Det är ett stort projekt.
Att sen köra bilen, med ratten rätt i magen och sammadragningar i varenda litet gupp är också det ett projekt. Sen lyfta ur, kånka in honom till dagis. Ta av alla kläder. Se glad och pigg ut och svara på alla frågor förskolelärarna har om hur jag mår, hur Gustav mår, att det snart är dags för nästa lille osv, det är också ett projekt.
Jag åkte fort hem efter lämningen idag.
Tog med mig hunden till sängen, kröp under täcket och stensomnade.
Vaknade 11.30 och gick upp. Som en ny människa! Med ny energi.

Idag ska jag frisera min man. Hoppas han sitter mer still än Gustav, så inte han också får ett stort jack i luggen..

Själv drömmer jag om att kunna röja ur våran klädgarderob och organisera den med massa hyllor, backar och fack.
Att jag vinner auktionen på Tradera på de fina lampfötterna, och att Esska får tummen ur att släppa lite nya roliga motiv på napparna.
Det är sånt som är viktigt ur en höggravids synvinkel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar