Ja, så är det sagt. Iaf om bebisen kommer på utsatt dag. Den 6 februari.
Dock tycker jag att 11 februari klingar bra. 11/2 -2011. Ja, så kan det bli också.
Svårt när man inte vet exakt när det är dags. Det var ju det bästa (och samtidigt det sämsta) när jag födde Gustav. Eftersom jag fick tid för igångsättning så visste jag ju exakt när det var dags att åka till förlossningen. Nu har jag ingen aning. Hur länge ska man vänta liksom?
Många tankar i huvudet just nu.
Vem är det som är där inne i magen?
Hur kommer livet bli med två barn?
Hur lång tid kommer det ta att få fungerande rutiner?
Kommer jag leva med ständig ångest över att nåt av barnen inte får min fulla uppmärksamhet? Nu när Gustav blivit så stor och börjat förstå oss, börjat prata, sover hela nätter, äter vanlig mat och gör som man säger (mestadels) så börjar man om helt från början igen.
Men att få barn är det mest fantastiska i livet! Man måste få det att funka helt enkelt.
Jag har alltid sagt att jag vill ha två barn. Två barn med tätt mellanrum. Det betyder att detta är sista gången jag är gravid. Sorgligt på ett sätt för det är ju så mysigt. Samtidigt som det är så tungt och slitsamt. Man känner verkligen att kroppen tar stryk. Kan ju bero på att jag bara hade lite drygt ett år mellan mina graviditeter också visserligen.
Men ändå. Det är så mysigt. Det är så spännande.
Det är det finaste två människor kan ge varandra. Ett barn.
Jag och Andreas säger det ofta. Att vi har gjort Gustav. Att vi har gett honom ett liv. Det är ju helt fantastiskt egentligen. Att det funkar på det sättet. Och att det är så enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar