Kroppen:
Förlossningstidpunkten är nådd och förvärkarna tilltar nu för många, ibland kan de vara kraftiga. De kan bli regelbundna några timmar för att därefter försvinna. Det kan gå flera dagar mellan dem. Livmoderhalsen mjukas upp och livmodermunnen öppnas ett par centimeter.
Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Barnet:
I vecka 40 är medelkroppslängden i medeltal 51 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3600 gr. Huvudets omkrets är 35 cm.
Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.
söndag 30 januari 2011
lördag 29 januari 2011
Bil, buss och boll..
Gustav förklarar att det minsann finns både bilar och bussar utanför fönstret. Och att mamma ibland har en boll i sin mage. Men ibland är det en buss i magen. Inte lätt det där.
fredag 28 januari 2011
torsdag 27 januari 2011
En bra dag.
Idag firade jag mina fina värden hos barnmorskan med att köpa med mig två krokus hem. Jag älskar blommorna som finns att köpa nu. Krokus, pärlhyacint, tulpaner.
Men jag är precis värdelös på att köpa blommor till mig själv. Det ska dock bli ändring på det nu. Fina blommor gör hemmet vackrare. Så är det ju. Jag ska ge upp försöken att rädda gamla bruna växter som står bakom gardinerna i fönstren. Ut med det gamla, in med det nya.
Nångång. Försöka hitta tiden.
Annars har dagen varit oförskämt bra!
Sov till 11.00. Halleluja! Därav toppvärden hos bm kan jag tänka mig. Allt såg bra ut, betydligt bättre än sist.
Varit oförskämt pigg mestadels av dagen, inga direkta förvärkar som gjort ont heller.
Söta Jaana kom och umgicks med mig och Tok tills alldeles nyligen.
Tok har varit på strålande humör hela dagen och tandborstningen och nattningen gick problemfritt.
Fler sådana här dagar, tack!
onsdag 26 januari 2011
Blogginlägg som likaväl kunde kvittat.
Borren kallar jag bebisen numera. För jisses så han borrar sig ner i bäckenet. Ibland så kraftigt så jag varken kan sitta eller gå.
Men bra det. Borra på, borra på så är du ute snart! :)
Idag fick jag sova till kl 10. Skönt. Det betyder givetvis inte att Tok gick upp kl 10.. Nej nej, han gick upp 6,15. Det betyder däremot att min underbare man gick upp med honom och lät mig sova kvar.
Han, mannen i mitt liv jobbar eftermiddag. Han är efterlängtad idag. Vill ha honom nära.
Tur att han har ledig vecka nästa vecka!
Detta blogginlägg kunde likaväl kvittat.
Har inget vettigt att skriva om alls.
Totalt ointressant period i mitt liv.
Kunde ju visserligen skrivit om något ytligt som så många andra gör.
Som att den nya ögonskuggan från Viva la Diva bara är så najs. (Vad spelar en ögonskugga för roll i det stora hela egentligen?)
Eller hur många sorts skor en tjej behöver ha i sin garderob för att vara "normal". (Har hört att några som "vet" sagt 60 par. Synd. Då ligger jag bara si så där 51 par efter, och äger ju faktiskt nästan uteslutande bara Converse och Ecco så det blir nog dubbel-synd då.)
Eller så kan jag ju alltid lägga upp en bild på dagens outfit. (Som sedan månader tillbaka endast består i mjukisbyxor och någon sliten tröja.)
Eller så gör jag det inte.
För jag är verkligen inte sån.
Totalt ointressant.
Iaf i mina ögon.
Nä, jag fortsätter skriva om det som ligger mig varmt om hjärtat. Som betyder något för mig.
Mina nära, mina kära, mina loppisfynd, en småbarnsmammas vardagsliv, mina tankar och funderingar.. och nångång om det jag har virkat.
Vet inte vad som föredras att läsa om, men det struntar jag i.
Men bra det. Borra på, borra på så är du ute snart! :)
Idag fick jag sova till kl 10. Skönt. Det betyder givetvis inte att Tok gick upp kl 10.. Nej nej, han gick upp 6,15. Det betyder däremot att min underbare man gick upp med honom och lät mig sova kvar.
Han, mannen i mitt liv jobbar eftermiddag. Han är efterlängtad idag. Vill ha honom nära.
Tur att han har ledig vecka nästa vecka!
Detta blogginlägg kunde likaväl kvittat.
Har inget vettigt att skriva om alls.
Totalt ointressant period i mitt liv.
Kunde ju visserligen skrivit om något ytligt som så många andra gör.
Som att den nya ögonskuggan från Viva la Diva bara är så najs. (Vad spelar en ögonskugga för roll i det stora hela egentligen?)
Eller hur många sorts skor en tjej behöver ha i sin garderob för att vara "normal". (Har hört att några som "vet" sagt 60 par. Synd. Då ligger jag bara si så där 51 par efter, och äger ju faktiskt nästan uteslutande bara Converse och Ecco så det blir nog dubbel-synd då.)
Eller så kan jag ju alltid lägga upp en bild på dagens outfit. (Som sedan månader tillbaka endast består i mjukisbyxor och någon sliten tröja.)
Eller så gör jag det inte.
För jag är verkligen inte sån.
Totalt ointressant.
Iaf i mina ögon.
Nä, jag fortsätter skriva om det som ligger mig varmt om hjärtat. Som betyder något för mig.
Mina nära, mina kära, mina loppisfynd, en småbarnsmammas vardagsliv, mina tankar och funderingar.. och nångång om det jag har virkat.
Vet inte vad som föredras att läsa om, men det struntar jag i.
tisdag 25 januari 2011
Vardagsliv ur höggravid synvinkel.
Att vardagslivet som höggravid småbarnsmamma kan vara så hårt och tungt! Det tänker man absolut inte på när man väntar barn numbero uno.
Med tvåan är det en helt annan sak.
Det värsta är att sömnen blir så lidande. Och i och med att den blir lidande blir allt annat jobbigare än vad det egentligen är.
Idag kom Tok in och väckte mig kl 5.50. Jag tänkte först vägra gå upp eftersom jag haft ytterligare en pissnatt med 0 timmars sömn och precis lyckats somna. Ville bara vända på mig och somna om, men det går ju inte...
Så självklart gick jag upp, bytte blöja, tvättade och tog på honom rena kläder. Gav honom välling och parkerade honom i soffan framför Hitta Nemo.
Sen däckade jag bredvid honom. Utmattad. Och andfådd. Med starka sammandragningar. Hann tänka, "Nej, inte föda barn nu.. Jag måste få sova lite först..."
När kl var 8.00 åkte jag med honom till dagis.
Att bara sätta sig på huk, ta på honom hans skor, den lilla jackan och mössan. Ta på sig sina egna skor, ta sig ner till bilen, lyfta in honom och spänna fast i bilstolen och sen ta sig in själv. Det är ett stort projekt.
Att sen köra bilen, med ratten rätt i magen och sammadragningar i varenda litet gupp är också det ett projekt. Sen lyfta ur, kånka in honom till dagis. Ta av alla kläder. Se glad och pigg ut och svara på alla frågor förskolelärarna har om hur jag mår, hur Gustav mår, att det snart är dags för nästa lille osv, det är också ett projekt.
Jag åkte fort hem efter lämningen idag.
Tog med mig hunden till sängen, kröp under täcket och stensomnade.
Vaknade 11.30 och gick upp. Som en ny människa! Med ny energi.
Idag ska jag frisera min man. Hoppas han sitter mer still än Gustav, så inte han också får ett stort jack i luggen..
Själv drömmer jag om att kunna röja ur våran klädgarderob och organisera den med massa hyllor, backar och fack.
Att jag vinner auktionen på Tradera på de fina lampfötterna, och att Esska får tummen ur att släppa lite nya roliga motiv på napparna.
Det är sånt som är viktigt ur en höggravids synvinkel.
Med tvåan är det en helt annan sak.
Det värsta är att sömnen blir så lidande. Och i och med att den blir lidande blir allt annat jobbigare än vad det egentligen är.
Idag kom Tok in och väckte mig kl 5.50. Jag tänkte först vägra gå upp eftersom jag haft ytterligare en pissnatt med 0 timmars sömn och precis lyckats somna. Ville bara vända på mig och somna om, men det går ju inte...
Så självklart gick jag upp, bytte blöja, tvättade och tog på honom rena kläder. Gav honom välling och parkerade honom i soffan framför Hitta Nemo.
Sen däckade jag bredvid honom. Utmattad. Och andfådd. Med starka sammandragningar. Hann tänka, "Nej, inte föda barn nu.. Jag måste få sova lite först..."
När kl var 8.00 åkte jag med honom till dagis.
Att bara sätta sig på huk, ta på honom hans skor, den lilla jackan och mössan. Ta på sig sina egna skor, ta sig ner till bilen, lyfta in honom och spänna fast i bilstolen och sen ta sig in själv. Det är ett stort projekt.
Att sen köra bilen, med ratten rätt i magen och sammadragningar i varenda litet gupp är också det ett projekt. Sen lyfta ur, kånka in honom till dagis. Ta av alla kläder. Se glad och pigg ut och svara på alla frågor förskolelärarna har om hur jag mår, hur Gustav mår, att det snart är dags för nästa lille osv, det är också ett projekt.
Jag åkte fort hem efter lämningen idag.
Tog med mig hunden till sängen, kröp under täcket och stensomnade.
Vaknade 11.30 och gick upp. Som en ny människa! Med ny energi.
Idag ska jag frisera min man. Hoppas han sitter mer still än Gustav, så inte han också får ett stort jack i luggen..
Själv drömmer jag om att kunna röja ur våran klädgarderob och organisera den med massa hyllor, backar och fack.
Att jag vinner auktionen på Tradera på de fina lampfötterna, och att Esska får tummen ur att släppa lite nya roliga motiv på napparna.
Det är sånt som är viktigt ur en höggravids synvinkel.
måndag 24 januari 2011
Finner inte ord..
Mina tankar går till min kära vän och hennes familj som igår förlorade en liten ängel. Alldeles för tidigt lämnade han jordelivet.Jag finner inga ord, men som mamma förstår jag att det absolut värsta som kan hända har hänt.
Inga föräldrar skall behöva begrava sitt barn.
Idag pussar jag på Gustav konstant och är ännu mer tacksam för det jag har till låns.
Graviditeten vecka 39
MammaSymfus-fundus är nu 33-38 centimeter. I början av graviditeten är livmoderhalsen riktad bakåt för att hindra att öppningen vidgas. Nu ändras riktningen och livmoderhalsen kortas ner några centimeter. Du kan känna dig tung och trött samt ha kraftiga förvärkar. Men härda ut, snart är förlossningen här.
Vila så mycket du kan, du behöver alla krafter. Har du svårt att sova på natten, ta igen det på dagen. Det gör inget om du vänder på dygnet, det kommer du i alla fall att göra när barnet är ute. Bättre att ständigt vara så utsövd som det går, eftersom du inte har någon aning om när förlossningen sätter igång. Kanske får du inte sova på 24 timmar om du har en lång latensfas med värkar som håller dig vaken. Så sov så ofta du bara kan innan! Har du svårt att sova - vila istället.
Barnet
Barnet är ungefär 50 centimeter långt. Det har vuxit färdigt nu men kan fortsätta öka i vikt. Allt handlar nu om att förbereda sig på livet utanför din trygga mage. Barnet producerar fett för att klara sig i kylan utanför magen. Levern och hjärtat lagrar näring för att ta till vid syrebrist under förlossningen. Näringen hjälper även det nyfödda barnet att klara sig utan föda det första levnadsdygnet.
söndag 23 januari 2011
14 dagar kvar..
Ja, så är det sagt. Iaf om bebisen kommer på utsatt dag. Den 6 februari.
Dock tycker jag att 11 februari klingar bra. 11/2 -2011. Ja, så kan det bli också.
Svårt när man inte vet exakt när det är dags. Det var ju det bästa (och samtidigt det sämsta) när jag födde Gustav. Eftersom jag fick tid för igångsättning så visste jag ju exakt när det var dags att åka till förlossningen. Nu har jag ingen aning. Hur länge ska man vänta liksom?
Många tankar i huvudet just nu.
Vem är det som är där inne i magen?
Hur kommer livet bli med två barn?
Hur lång tid kommer det ta att få fungerande rutiner?
Kommer jag leva med ständig ångest över att nåt av barnen inte får min fulla uppmärksamhet? Nu när Gustav blivit så stor och börjat förstå oss, börjat prata, sover hela nätter, äter vanlig mat och gör som man säger (mestadels) så börjar man om helt från början igen.
Men att få barn är det mest fantastiska i livet! Man måste få det att funka helt enkelt.
Jag har alltid sagt att jag vill ha två barn. Två barn med tätt mellanrum. Det betyder att detta är sista gången jag är gravid. Sorgligt på ett sätt för det är ju så mysigt. Samtidigt som det är så tungt och slitsamt. Man känner verkligen att kroppen tar stryk. Kan ju bero på att jag bara hade lite drygt ett år mellan mina graviditeter också visserligen.
Men ändå. Det är så mysigt. Det är så spännande.
Det är det finaste två människor kan ge varandra. Ett barn.
Jag och Andreas säger det ofta. Att vi har gjort Gustav. Att vi har gett honom ett liv. Det är ju helt fantastiskt egentligen. Att det funkar på det sättet. Och att det är så enkelt.
Dock tycker jag att 11 februari klingar bra. 11/2 -2011. Ja, så kan det bli också.
Svårt när man inte vet exakt när det är dags. Det var ju det bästa (och samtidigt det sämsta) när jag födde Gustav. Eftersom jag fick tid för igångsättning så visste jag ju exakt när det var dags att åka till förlossningen. Nu har jag ingen aning. Hur länge ska man vänta liksom?
Många tankar i huvudet just nu.
Vem är det som är där inne i magen?
Hur kommer livet bli med två barn?
Hur lång tid kommer det ta att få fungerande rutiner?
Kommer jag leva med ständig ångest över att nåt av barnen inte får min fulla uppmärksamhet? Nu när Gustav blivit så stor och börjat förstå oss, börjat prata, sover hela nätter, äter vanlig mat och gör som man säger (mestadels) så börjar man om helt från början igen.
Men att få barn är det mest fantastiska i livet! Man måste få det att funka helt enkelt.
Jag har alltid sagt att jag vill ha två barn. Två barn med tätt mellanrum. Det betyder att detta är sista gången jag är gravid. Sorgligt på ett sätt för det är ju så mysigt. Samtidigt som det är så tungt och slitsamt. Man känner verkligen att kroppen tar stryk. Kan ju bero på att jag bara hade lite drygt ett år mellan mina graviditeter också visserligen.
Men ändå. Det är så mysigt. Det är så spännande.
Det är det finaste två människor kan ge varandra. Ett barn.
Jag och Andreas säger det ofta. Att vi har gjort Gustav. Att vi har gett honom ett liv. Det är ju helt fantastiskt egentligen. Att det funkar på det sättet. Och att det är så enkelt.
lördag 22 januari 2011
Min sista utflykt..
Ja, det känns som att jag gjorde den idag. Iaf på ett bra tag framöver. Magen är för stor och jag orkar inte med nåt längre. Inte konstigt när det är si så där 14 dagar kvar till beräknad nedkomst.
Idag var jag och bästaste Eva på Gärdhems loppis. Och fy satan i gatan vad förvånad jag blev när jag hittade lampan. Nu snackar vi inte om vilken lampa som helst utan om THE lampa. En lampa jag såg hemma hos någon för mer än ett år sedan och blev kär i.
En liten taklampa från 40-talet. Rund vit glasboll med målade rosor på med guldknopp och guldkedja. Världens vackraste om du frågar mig. Prislappen på 250:- var dock inte lika vacker. Så priset samt brist på fantasi var jag kunde hänga den gjorde att jag sket i den. Och vips var det ett par där och norpade den. Det sved i mitt hjärta, men likabra det. Lite för mycket shabby chick för att passa in i vårt hem. Men attans vad snygg den är!!! (Försökte googla bild på den, men det verkar stört omöjligt).
Nu är jag hemma igen. Andreas är i studion och lägger gitarrer på nya albumet och jag och Gustav ska försöka hitta på något kul att göra. Men det är inte lätt med en gigantisk mage att krypa runt och leka med honom. Och inte orkar jag åka någonstans heller.
Känns lite deprimerande att låta Gustav tillbringa ännu en dag i soffan framför tv:n. Det svider i mitt mammahjärta!
Idag var jag och bästaste Eva på Gärdhems loppis. Och fy satan i gatan vad förvånad jag blev när jag hittade lampan. Nu snackar vi inte om vilken lampa som helst utan om THE lampa. En lampa jag såg hemma hos någon för mer än ett år sedan och blev kär i.
En liten taklampa från 40-talet. Rund vit glasboll med målade rosor på med guldknopp och guldkedja. Världens vackraste om du frågar mig. Prislappen på 250:- var dock inte lika vacker. Så priset samt brist på fantasi var jag kunde hänga den gjorde att jag sket i den. Och vips var det ett par där och norpade den. Det sved i mitt hjärta, men likabra det. Lite för mycket shabby chick för att passa in i vårt hem. Men attans vad snygg den är!!! (Försökte googla bild på den, men det verkar stört omöjligt).
Nu är jag hemma igen. Andreas är i studion och lägger gitarrer på nya albumet och jag och Gustav ska försöka hitta på något kul att göra. Men det är inte lätt med en gigantisk mage att krypa runt och leka med honom. Och inte orkar jag åka någonstans heller.
Känns lite deprimerande att låta Gustav tillbringa ännu en dag i soffan framför tv:n. Det svider i mitt mammahjärta!
torsdag 20 januari 2011
Barnmorskebesök och smågodis
Idag gick Tok upp kl 06.07.
Förstår inte varför han envisas med att helt plötsligt gå upp så förbaskat tidigt? Och speciellt inte eftersom han gick och la sig sent igår? Någon fas antagligen.
Efter jag varit och lämnat honom på dagis kl 8.00 åkte jag hem. Och sov. Till kl 11.20. Så skönt, så skönt. Speciellt eftersom jag sovit dåligt inatt. Igen. Jag är så pigg så det är omöjligt att sova. Och så har mannen min jobbat natt. Då sover jag dåligt automatiskt.
Kom precis hem efter ytterligare ett barnmorskebesök. Allt såg faktiskt bättre än ut vad det gjort tidigare! Min vågräta ställning i soffan framför tv:n gör visst susen för blodtrycket som faktiskt hade gått ner lite grann. Tjohoo!! :) Tänk att man kan bli så glad för lite lägre blodtryck.. Men de som haft havandeskapsförgiftning tidigare vet att man inte väljer att få det igen om man kan slippa.
Magen hade växt till 37 cm, det lilla hjärtat klappade på i 140 och huvudet ligger stabilt nedåt. Som min barnmorska sa: "Nu får han gärna komma".
Och jag håller med. Nu får han gärna komma!
För att fira mitt fina blodtryck åkte jag och köpte lite smågodis. Gott! Får passa på att äta nu, sen är det slut på frosseriet och dags att börja träna igen. Ska bli skönt. Jag har saknat det!
Förstår inte varför han envisas med att helt plötsligt gå upp så förbaskat tidigt? Och speciellt inte eftersom han gick och la sig sent igår? Någon fas antagligen.
Efter jag varit och lämnat honom på dagis kl 8.00 åkte jag hem. Och sov. Till kl 11.20. Så skönt, så skönt. Speciellt eftersom jag sovit dåligt inatt. Igen. Jag är så pigg så det är omöjligt att sova. Och så har mannen min jobbat natt. Då sover jag dåligt automatiskt.
Kom precis hem efter ytterligare ett barnmorskebesök. Allt såg faktiskt bättre än ut vad det gjort tidigare! Min vågräta ställning i soffan framför tv:n gör visst susen för blodtrycket som faktiskt hade gått ner lite grann. Tjohoo!! :) Tänk att man kan bli så glad för lite lägre blodtryck.. Men de som haft havandeskapsförgiftning tidigare vet att man inte väljer att få det igen om man kan slippa.
Magen hade växt till 37 cm, det lilla hjärtat klappade på i 140 och huvudet ligger stabilt nedåt. Som min barnmorska sa: "Nu får han gärna komma".
Och jag håller med. Nu får han gärna komma!
För att fira mitt fina blodtryck åkte jag och köpte lite smågodis. Gott! Får passa på att äta nu, sen är det slut på frosseriet och dags att börja träna igen. Ska bli skönt. Jag har saknat det!
onsdag 19 januari 2011
Materiell önskelista
Nä, jag vet. Jag önskade mig energi av tomten, och jag fick det, och jag lovade att inte önska mig något mer. Men.. Jag tänkte ändå lista vad jag önskar mig. Just nu. Det ändras ju hela tiden.
OBS! Ej i någon som helst ordning.
Så har du lite cash över till en fattig småbarnsmamma, skicka över dem hit! :)
1 - Detta halsband med silverhjärta graverat med mina barns namn.
2 - De gardiner jag såg i skyltfönstret på Erlandssons idag, till vardagsrummet.
3 - Ny soffa med AVTAGBAR TVÄTTBAR klädsel.
4 - Nytt kyl och frys. Helst side by side, men det får vi inte plats med.
5 - Nytt golv i köket.
6 - En Nescafé Dolce Gusto
7 - Nya lampor i vardagsrum, samt ny lampskärm till golvlampan.
8 - Matsalsbord samt stolar i teak till vardagsrummet. A la 60-tal.
9 - Vitrinskåp i teak till vardagsrummet. A la 60-tal.
10 - En röd KitchenAid.
Men lyckligast är jag såklart för det jag redan har, det som är på väg att komma och att mina nära och kära får behålla hälsan.
Men ändå. Det hade varit kul med lite nytt!
OBS! Ej i någon som helst ordning.
Så har du lite cash över till en fattig småbarnsmamma, skicka över dem hit! :)
1 - Detta halsband med silverhjärta graverat med mina barns namn.
2 - De gardiner jag såg i skyltfönstret på Erlandssons idag, till vardagsrummet.
3 - Ny soffa med AVTAGBAR TVÄTTBAR klädsel.
4 - Nytt kyl och frys. Helst side by side, men det får vi inte plats med.
5 - Nytt golv i köket.
6 - En Nescafé Dolce Gusto
7 - Nya lampor i vardagsrum, samt ny lampskärm till golvlampan.
8 - Matsalsbord samt stolar i teak till vardagsrummet. A la 60-tal.
9 - Vitrinskåp i teak till vardagsrummet. A la 60-tal.
10 - En röd KitchenAid.
Men lyckligast är jag såklart för det jag redan har, det som är på väg att komma och att mina nära och kära får behålla hälsan.
Men ändå. Det hade varit kul med lite nytt!
tisdag 18 januari 2011
19 dagar kvar..
Dagarna rusar fram. Folk som tror att det är långsamt att vara gravid och att vänta på dagen D har fel. Iaf när det gäller mig. Jag förstår inte vart tiden tar vägen. Kan det bero på att jag är en sådan person som trots ordinerad vila faktiskt ser till att nåt roligt händer varje dag ändå? För visst tusan kan man ha kul och umgås med nära och kära trots ordinerad vila!
Idag har min styvlillasyster varit här och pysslat om mig. Hon kom lagom till frulle och sedan var vi och hämtade Gustav på dagis och sen har vi legat i soffan och pratat. Om viktiga och allvarliga saker. Och om kiss och bajs. Det är så jag fungerar. :)
Igår var Ann-Sofie här. Saknar att inte träffa henne varje dag som jag gjorde på jobbet. Och.. trodde aldrig jag skulle säga det, men jag saknar faktiskt jobbet! Både folket och arbetet i sig. Sjukt, jag vet.
I söndags var vi på kalas. Min svåger fyllde år. Hans frus mamma var där. Hon är barnmorska och tog hand om mig när jag låg inne och väntade Gustav. Hon tittade på min mage och sa: "Du ser sprängfärdig ut. Jag tror inte du kommer gå tiden ut." Så vi får se.
Jag har mer och mer förvärkar iaf. Inte bara sammandragningar utan värkar. Som gör ont. Häromnatten var de jätteregelbundna och jag blev faktiskt orolig. Funderade på om jag skulle väcka Dias. Eller iaf hämta nåt att lägga i sängen ifall vattnet gick. Men jag lugnade ner mig och försökte att sova istället. På morgonen var förvärkarna borta.
Jag har förstått att jag är gravid. Lite svårt att missa det faktiskt. Och jag har förstått att jag ska genomgå en förlossning. Men efter det tar det stopp i min hjärna. Jag kan inte riktigt förstå att målet inte är förlossningen utan faktiskt barnet som kommer med förlossningen. Jag kan inte riktigt fatta att jag och Andreas ska ha med oss ett barn hem. Det är stort. Det är underbart. Men jag kan inte riktigt förstå det. Jag är nog bara väldigt trög antagligen. :)
måndag 17 januari 2011
Vi har det bra..
.. I soffan framför en film. Jag och min son. Såhär skulle jag kunna ligga hela dagen!
söndag 16 januari 2011
Graviditeten vecka 38
Kroppen:
Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.
Barnet:
Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.
Barnet:
Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång. Visste du att det är barnet själv som bestämmer när det ska komma ut, graviditetslängden finns programmerad i barnets arvsanlag. Lungorna är fyllda med vätska fram till födelseögonblicket då vätskan pressas ut för att ersättas med luft.
fredag 14 januari 2011
torsdag 13 januari 2011
Dagarna som gått..
.. har tillbringats hemma. Sjukstuga igen.
Gustav blev kass i magen i lördags och har varit lite gnällig till och från, tom vägrat sin välling. Då är det något som är fel. Igår ville han faktiskt ha sin välling på morgonen, men det ville inte hans mage. Tre stora kaskadspyor kom upp efter bara en liten stund. Så ja, man kan nog kalla kaskadspyorna samt bajsblöjorna för något liknande magsjuka. Trots att det verkat gå över fort. Gustav är nästan sig själv helt idag och springer mest hela tiden i skafferiet och säger "mea-mea" och pekar på allt möjligt.
Jag och Andreas har spritat våra händer till förbannelse och sanerat hemmet så jag hoppas att spriten är starkare än baseluskerna från Gustav. Vill inte åka på magsjuka!
Jag var på ett till besök hos bm idag. Och mina värden håller sig än så länge i schakt. Känns bra! Våga vägra havandeskapsförgiftning!
Dock hade jag gått ner två kilon. Beror nog mestadels på att jag inte är sugen på nån mat överhuvudtaget samt att mitt godissug typ har försvunnit. Bra det! Magen hade växt till 36 cm iaf så allt ser bra ut.
Problemet är att jag inte får en blund i ögonen på nätterna. Det är som att mitt dygn blivit omvänt och när kl är 21 är jag hur pigg som helst. Stört omöjligt att försöka sova då.
Så inatt har jag sammanfattningsvis mellan toabesöken samt kuddpuffningarna fått kanske 2 timmars sömn. *gäsp*
Den onda cirkeln blir ju bara värre när jag lägger mig och sover på dagarna, då är det ju inte konstigt att jag inte kan sova på nätterna. Herre.
Så idag ska jag hålla mig vaken. Så det så!
Gustav blev kass i magen i lördags och har varit lite gnällig till och från, tom vägrat sin välling. Då är det något som är fel. Igår ville han faktiskt ha sin välling på morgonen, men det ville inte hans mage. Tre stora kaskadspyor kom upp efter bara en liten stund. Så ja, man kan nog kalla kaskadspyorna samt bajsblöjorna för något liknande magsjuka. Trots att det verkat gå över fort. Gustav är nästan sig själv helt idag och springer mest hela tiden i skafferiet och säger "mea-mea" och pekar på allt möjligt.
Jag och Andreas har spritat våra händer till förbannelse och sanerat hemmet så jag hoppas att spriten är starkare än baseluskerna från Gustav. Vill inte åka på magsjuka!
Jag var på ett till besök hos bm idag. Och mina värden håller sig än så länge i schakt. Känns bra! Våga vägra havandeskapsförgiftning!
Dock hade jag gått ner två kilon. Beror nog mestadels på att jag inte är sugen på nån mat överhuvudtaget samt att mitt godissug typ har försvunnit. Bra det! Magen hade växt till 36 cm iaf så allt ser bra ut.
Problemet är att jag inte får en blund i ögonen på nätterna. Det är som att mitt dygn blivit omvänt och när kl är 21 är jag hur pigg som helst. Stört omöjligt att försöka sova då.
Så inatt har jag sammanfattningsvis mellan toabesöken samt kuddpuffningarna fått kanske 2 timmars sömn. *gäsp*
Den onda cirkeln blir ju bara värre när jag lägger mig och sover på dagarna, då är det ju inte konstigt att jag inte kan sova på nätterna. Herre.
Så idag ska jag hålla mig vaken. Så det så!
måndag 10 januari 2011
Idag.
Idag sov jag till kl 11.00.
Helt underbart.
Speciellt eftersom jag var uppe varannan timme ända fram till kl 6.00 och kissade. Efter det sov jag non-stop i 4 timmar. Underbart!
Det är så mina nätter ser ut nu för tiden. Svårt att hitta skön liggställning och så massa massa kissandes.
Var hos bm för att kolla pisseprov samt blodtryck idag, och peppar peppar så såg allt bättre ut! Praise the lord!!! Jag vill ju verkligen inte bli inlagd och igångsatt denna gången också. Jag vill ha allt så naturligt som möjligt. Om möjligt så klart.
Fram till do-date kommer jag gå på två kontroller i veckan. Just in case. Havandeskapsförgiftning kan komma snabbt och bli farligt både för mamman och barnet.
Har börjat få lite deja vú-känslor från när jag väntade Gustav. Andreas känner likadant. Den här väntan som finns här dygnet runt. Väntan och funderingarna. Det är så fantastiskt mysigt! Och jag försöker verkligen att njuta av mitt tillstånd och inte bara längta efter det underbara som väntar. Att känna det lilla barnet som man inte har en aning om vem det är. Inuti mig. Det är så fantastiskt så det går faktiskt inte beskriva. Därför ger jag det inte ens ett försök.
BB-väskan är så gott som packad nu. Jag har tom packat ner en liten rosa body. Dock har jag plockat ur den 2 gånger för att det känns onödigt att den ligger där och tar plats när den ändå inte kommer komma till användning. Men nu låter jag den följa med till BB. Jag hade ju fel vad det var i min mage förra gången så jag kan ha fel nu med.
Dock är jag 99% övertygad om att det är en kille. En exakt kopia av Gustav kommer komma ut. Så är det.
Helt underbart.
Speciellt eftersom jag var uppe varannan timme ända fram till kl 6.00 och kissade. Efter det sov jag non-stop i 4 timmar. Underbart!
Det är så mina nätter ser ut nu för tiden. Svårt att hitta skön liggställning och så massa massa kissandes.
Var hos bm för att kolla pisseprov samt blodtryck idag, och peppar peppar så såg allt bättre ut! Praise the lord!!! Jag vill ju verkligen inte bli inlagd och igångsatt denna gången också. Jag vill ha allt så naturligt som möjligt. Om möjligt så klart.
Fram till do-date kommer jag gå på två kontroller i veckan. Just in case. Havandeskapsförgiftning kan komma snabbt och bli farligt både för mamman och barnet.
Har börjat få lite deja vú-känslor från när jag väntade Gustav. Andreas känner likadant. Den här väntan som finns här dygnet runt. Väntan och funderingarna. Det är så fantastiskt mysigt! Och jag försöker verkligen att njuta av mitt tillstånd och inte bara längta efter det underbara som väntar. Att känna det lilla barnet som man inte har en aning om vem det är. Inuti mig. Det är så fantastiskt så det går faktiskt inte beskriva. Därför ger jag det inte ens ett försök.
BB-väskan är så gott som packad nu. Jag har tom packat ner en liten rosa body. Dock har jag plockat ur den 2 gånger för att det känns onödigt att den ligger där och tar plats när den ändå inte kommer komma till användning. Men nu låter jag den följa med till BB. Jag hade ju fel vad det var i min mage förra gången så jag kan ha fel nu med.
Dock är jag 99% övertygad om att det är en kille. En exakt kopia av Gustav kommer komma ut. Så är det.
söndag 9 januari 2011
Graviditeten vecka 37
Kroppen:
Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.
Nattsömnen är inte så god som tidigare. Antingen måste du gå upp och kissa eller så sparkar ditt barn så att du inte kan sova.
Barnet:
Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu. I vecka 37 är medelkroppslängden 49 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3000 gr. Om barnet skulle födas nu räknas det som fullgånget. Barnet är moget och väl förberett för livet utanför livmodern.
Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.
Nattsömnen är inte så god som tidigare. Antingen måste du gå upp och kissa eller så sparkar ditt barn så att du inte kan sova.
Barnet:
Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu. I vecka 37 är medelkroppslängden 49 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3000 gr. Om barnet skulle födas nu räknas det som fullgånget. Barnet är moget och väl förberett för livet utanför livmodern.
lördag 8 januari 2011
Helg?
Alla dagar ser likadana ut för dem som bara går hemma. Skillnaden här är ännu mindre eftersom Andreas även jobbar vissa helger. Tråkigt tänker endel, njae inte direkt tänker jag.
För mig är det lördag hela veckan så det kvittar när han är ledig. Tråkigt är det däremot att han jobbar 12-timmars pass på helgerna!
Idag har Ann-Sofie varit här och skvallrat lite om ditten och datten. Man hinner inte lämna jobbet förrän det händer massa skumma saker där. Men trots allt så saknar jag faktiskt jobbet. Blev lite abrupt slut där eftersom Gustav åkte på öroninflammation och jag fick vabba mina 2 sista dagar. Fick ju inte ens säga hej då. Och inte berätta för min chef hur kompetent och duktig jag tyckte han var! Och nu är jag på tok för stor för att åka dit och hälsa på. Och sen när bebisen är född vill jag inte ta med den dit och bli nersmittad av div åkommor.
Bäddade spjälsängen med Gustavs hjälp igår. När han fick se påslakanet (med samma tryck som han har på sin snutte) ropade han "min" och ville ta täcket. Efter lite övertalning att bebisen bara skulle låna täcket gick det bra. Det som däremot inte gick bra var när han fick syn på sin lila gosedjurselefant i spjälsängen. En som spelar när man trycker på den. Den fick bebisen absolut inte ha, och Gustav höll i den resten av kvällen. Idag har han dock glömt av elefanten och den sitter numera i spjälsängen igen. Hur psykologiskt korrekt det är vet jag inte. Och jag tvivlar på att jag är helt psykologiskt korrekt i min uppfostran ändå så mina barn kommer nog överleva hela elefantgrejjen ändå.
För mig är det lördag hela veckan så det kvittar när han är ledig. Tråkigt är det däremot att han jobbar 12-timmars pass på helgerna!
Idag har Ann-Sofie varit här och skvallrat lite om ditten och datten. Man hinner inte lämna jobbet förrän det händer massa skumma saker där. Men trots allt så saknar jag faktiskt jobbet. Blev lite abrupt slut där eftersom Gustav åkte på öroninflammation och jag fick vabba mina 2 sista dagar. Fick ju inte ens säga hej då. Och inte berätta för min chef hur kompetent och duktig jag tyckte han var! Och nu är jag på tok för stor för att åka dit och hälsa på. Och sen när bebisen är född vill jag inte ta med den dit och bli nersmittad av div åkommor.
Bäddade spjälsängen med Gustavs hjälp igår. När han fick se påslakanet (med samma tryck som han har på sin snutte) ropade han "min" och ville ta täcket. Efter lite övertalning att bebisen bara skulle låna täcket gick det bra. Det som däremot inte gick bra var när han fick syn på sin lila gosedjurselefant i spjälsängen. En som spelar när man trycker på den. Den fick bebisen absolut inte ha, och Gustav höll i den resten av kvällen. Idag har han dock glömt av elefanten och den sitter numera i spjälsängen igen. Hur psykologiskt korrekt det är vet jag inte. Och jag tvivlar på att jag är helt psykologiskt korrekt i min uppfostran ändå så mina barn kommer nog överleva hela elefantgrejjen ändå.
fredag 7 januari 2011
Pigg piggelin med ordinerad vila.
Japp, så ligger det till. Dumma mig har fått högt blodtryck nu också. Så nu blir det tätare kontroller hos bm samt ordinerad vila.
Att bli ordinerad vila när man känner sig piggast av alla i hela världen är ganska så jobbigt. Jag sover inte ens på nätterna längre. Pigghormonerna är på topp och jag har hur mkt energi som helst.
Igår drog jag igång projekt- plocka bort julen.
Vi vände madrasserna i sängen samt bäddade rent, städade och fejjade.
Hade mysbesök av familjen Blomberg/Persson.
Fixade även iordning spjälsängen till bebisen samt började plocka fram saker som skall packas ner i BB-väskan.
Idag kom Gustav in och väckte mig 8.30. (Underbart med sovmorgon) Då satte jag igång med att bada honom och sen klippte jag honom. Sen iväg till bm, åkte och handlade och sedan hem.
Som sagt, jag har hur mycket energi som helst. Det enda som har hållt mig tillbaka är min stora mage samt sammandragningarna jag får så fort jag rör mig för mycket.
Men nu är det alltså slut på detta. Nu ska jag ta det lugnt. Och som bm sa: Inga storhandlingar, ikeabesök eller kalas.. Får väl försöka klara mig utan detta då..
Hälsan är ju trots allt viktigast. Och bebisen!
Att bli ordinerad vila när man känner sig piggast av alla i hela världen är ganska så jobbigt. Jag sover inte ens på nätterna längre. Pigghormonerna är på topp och jag har hur mkt energi som helst.
Igår drog jag igång projekt- plocka bort julen.
Vi vände madrasserna i sängen samt bäddade rent, städade och fejjade.
Hade mysbesök av familjen Blomberg/Persson.
Fixade även iordning spjälsängen till bebisen samt började plocka fram saker som skall packas ner i BB-väskan.
Idag kom Gustav in och väckte mig 8.30. (Underbart med sovmorgon) Då satte jag igång med att bada honom och sen klippte jag honom. Sen iväg till bm, åkte och handlade och sedan hem.
Som sagt, jag har hur mycket energi som helst. Det enda som har hållt mig tillbaka är min stora mage samt sammandragningarna jag får så fort jag rör mig för mycket.
Men nu är det alltså slut på detta. Nu ska jag ta det lugnt. Och som bm sa: Inga storhandlingar, ikeabesök eller kalas.. Får väl försöka klara mig utan detta då..
Hälsan är ju trots allt viktigast. Och bebisen!
onsdag 5 januari 2011
Sjukstuga.
Barnmorskebesöket som jag missade igår blev av idag istället. Känns bra att komma dit och kolla så allt är bra. Det var både bra och dåligt sammanfattningsvis.
Med bebisen såg allt bra ut. Jag följer kurvan bra, har bara gått upp 10 kg och magen är lite större än vad den var med Gustav; 35 cm. Hjärtljuden låg på 150 idag och den har fixerat sig i bäckenet!!! :)
Med mig var det lite sämre. Mitt blodtryck hade gått upp litegrann och jag har fått äggvita i urinen. Dumma! Jag som inte vill ha havandeskapsförgiftning en gång till.. Men men, vi får se hur detta artar sig. Ska dit och lämna nytt pisseprov på fredag.
Och resten av familjen är sjuk också. Gustav äter ju fortfarande sin penicillin för öronen, och idag fick Dias tummen ur att åka till dr och kolla upp sin hals som fortfarande gör ont. Han har haft ont och varit hängig till och från i två månader.. Och hör och häpna; han hade halsfluss! Så nu käkar han också penicillin.. Bara jag som än så länge är penicillinfri.
Eftersom nyår inte firades pga sjukdomar och raketskjutandes så ska det nya året firas in idag. Det gör vi tillsammans med Marcus.
Menyn består av smördegsinbakade fläskfiléknyten med potatisgratäng. Till efterrätt har jag gjort en vit chokladmoussetårta med mandelmassabotten och passionsfruktstäcke. Jum jum jum.
Med bebisen såg allt bra ut. Jag följer kurvan bra, har bara gått upp 10 kg och magen är lite större än vad den var med Gustav; 35 cm. Hjärtljuden låg på 150 idag och den har fixerat sig i bäckenet!!! :)
Med mig var det lite sämre. Mitt blodtryck hade gått upp litegrann och jag har fått äggvita i urinen. Dumma! Jag som inte vill ha havandeskapsförgiftning en gång till.. Men men, vi får se hur detta artar sig. Ska dit och lämna nytt pisseprov på fredag.
Och resten av familjen är sjuk också. Gustav äter ju fortfarande sin penicillin för öronen, och idag fick Dias tummen ur att åka till dr och kolla upp sin hals som fortfarande gör ont. Han har haft ont och varit hängig till och från i två månader.. Och hör och häpna; han hade halsfluss! Så nu käkar han också penicillin.. Bara jag som än så länge är penicillinfri.
Eftersom nyår inte firades pga sjukdomar och raketskjutandes så ska det nya året firas in idag. Det gör vi tillsammans med Marcus.
Menyn består av smördegsinbakade fläskfiléknyten med potatisgratäng. Till efterrätt har jag gjort en vit chokladmoussetårta med mandelmassabotten och passionsfruktstäcke. Jum jum jum.
Gustavs säng..
.. Blev såhär med hans sängtält på. Mysigt va? Dock var han en liten nattvandrare inatt och jag fick gå tillbaka med honom tills hans rum 3 gånger.. Men det är inte alls som förra gången när han ville vara vaken på nätterna. Peppar peppar.
tisdag 4 januari 2011
Nångång ska ju vara den första..
Jag är förvånad över mig själv! Riktigt förvånad faktiskt.
För idag har det hänt något i mitt liv som aldrig, aldrig någonsin hänt förut;
jag har missat ett inplanerat möte!
Ok, kan ju hända att jag glömt av världsliga saker som att ta en fika med en kompis eller nåt liknande, men jag har alltid kommit på det tillslut eller blivit påmind om det, och därför inte missat det.
Men att missa typ ett läkarbesök, eller tandläkarbesök, eller som i detta fallet; ett barnmorskebesök har aldrig hänt. Jag är faktiskt riktigt chockad.
Andreas sa: Men det är väl inte så konstigt att du missat detta, det är ju så mycket saker hela tiden.
Jag fick påminna honom om att det inte alls är mycket hela tiden. Inte för mig. Jag går ju för fasen bara hemma! Mammaledig! Hur svårt kan det vara att komma ihåg ett möte? Speciellt när jag har det uppsatt på kylskåpet.
Ni därute som inte kan förstå hur förvånad och faktiskt chockad jag är ska veta att jag aldrig i hela mitt liv har försovit mig. Och aldrig någonsin missat någon buss, eller kommit försent någonstans.
Det ni!
Men nu har det alltså hänt.
Ja, nångång ska ju som sagt vara den första!
För idag har det hänt något i mitt liv som aldrig, aldrig någonsin hänt förut;
jag har missat ett inplanerat möte!
Ok, kan ju hända att jag glömt av världsliga saker som att ta en fika med en kompis eller nåt liknande, men jag har alltid kommit på det tillslut eller blivit påmind om det, och därför inte missat det.
Men att missa typ ett läkarbesök, eller tandläkarbesök, eller som i detta fallet; ett barnmorskebesök har aldrig hänt. Jag är faktiskt riktigt chockad.
Andreas sa: Men det är väl inte så konstigt att du missat detta, det är ju så mycket saker hela tiden.
Jag fick påminna honom om att det inte alls är mycket hela tiden. Inte för mig. Jag går ju för fasen bara hemma! Mammaledig! Hur svårt kan det vara att komma ihåg ett möte? Speciellt när jag har det uppsatt på kylskåpet.
Ni därute som inte kan förstå hur förvånad och faktiskt chockad jag är ska veta att jag aldrig i hela mitt liv har försovit mig. Och aldrig någonsin missat någon buss, eller kommit försent någonstans.
Det ni!
Men nu har det alltså hänt.
Ja, nångång ska ju som sagt vara den första!
måndag 3 januari 2011
Graviditeten vecka 36
Barnet:
I den här veckan har din bebis nästan helt växt i sin skrynkliga hud. Huden är jämn och fin eftersom fettet under huden nu är fullt utvecklat. Ansiktet är lite rundare och huvudets diameter är 90 millimeter.
Nu kan din bebis göra allt som en nyfödd kan.
Hon eller han har sjunkit ned ännu lägre i ditt bäcken. Och de allra flesta ligger med huvudet nedåt. Bara ett fåtal ligger med rumpan först. Om så är fallet är det dags att försöka vända barnet.
Det kan kännas skönt att ha en väska färdigpackad när det är dags att åka in till förlossningen. I den kan du packa saker som journal från barnmorskemottagningen, olja till massage, tjocka strumpor/tofflor, mjukisbyxor, tandborste och tandkräm, hårborste, hårsnoddar, tvål och schampo, amningsbehå och amningskupor, matsäck och kamera
Mamman:
Bara en månad kvar!
Nu är du på upploppet. Din livmoder når förmodligen upp till revbenen.
Runt vecka 32–34 kommer din barnmorska eller läkare att känna på magen för att avgöra hur barnet ligger därinne. Det kan ha ändrats många gånger under graviditeten. Runt vecka 34–36 lägger sig barnet vanligtvis i rätt läge och håller sig där.
Har du sett om din mage har sjunkit något? Kanske har du fått lite lättare att andas?
Även om det är lättare att andas är det inte ovanligt att du känner dig lite ledsen och irriterad vid den här tiden. Du sover förmodligen dåligt, har ont i ryggen, känner dig stor, blir andfådd av ingenting och svettas mer än vanligt. Allt det här är helt normalt, även om det inte är någon direkt tröst.
Du har kanske redan har känt av förvärkarna? (Riktiga värkar kommer regelbundet och blir starkare och starkare med tiden. Riktiga värkar kan inte vilas bort. De upphör inte.) Ett första tecken kan vara att du får en blodblandad flytning. Det är slemproppen som släppt. Den består av ett geléliknande slem och har täckt livmoderhalsen under de senaste nio månaderna. Men det kan fortfarande dröja innan förlossningen börjar – men det är ändock ett tecken.
I den här veckan har din bebis nästan helt växt i sin skrynkliga hud. Huden är jämn och fin eftersom fettet under huden nu är fullt utvecklat. Ansiktet är lite rundare och huvudets diameter är 90 millimeter.
Nu kan din bebis göra allt som en nyfödd kan.
Hon eller han har sjunkit ned ännu lägre i ditt bäcken. Och de allra flesta ligger med huvudet nedåt. Bara ett fåtal ligger med rumpan först. Om så är fallet är det dags att försöka vända barnet.
Det kan kännas skönt att ha en väska färdigpackad när det är dags att åka in till förlossningen. I den kan du packa saker som journal från barnmorskemottagningen, olja till massage, tjocka strumpor/tofflor, mjukisbyxor, tandborste och tandkräm, hårborste, hårsnoddar, tvål och schampo, amningsbehå och amningskupor, matsäck och kamera
Mamman:
Bara en månad kvar!
Nu är du på upploppet. Din livmoder når förmodligen upp till revbenen.
Runt vecka 32–34 kommer din barnmorska eller läkare att känna på magen för att avgöra hur barnet ligger därinne. Det kan ha ändrats många gånger under graviditeten. Runt vecka 34–36 lägger sig barnet vanligtvis i rätt läge och håller sig där.
Har du sett om din mage har sjunkit något? Kanske har du fått lite lättare att andas?
Även om det är lättare att andas är det inte ovanligt att du känner dig lite ledsen och irriterad vid den här tiden. Du sover förmodligen dåligt, har ont i ryggen, känner dig stor, blir andfådd av ingenting och svettas mer än vanligt. Allt det här är helt normalt, även om det inte är någon direkt tröst.
Du har kanske redan har känt av förvärkarna? (Riktiga värkar kommer regelbundet och blir starkare och starkare med tiden. Riktiga värkar kan inte vilas bort. De upphör inte.) Ett första tecken kan vara att du får en blodblandad flytning. Det är slemproppen som släppt. Den består av ett geléliknande slem och har täckt livmoderhalsen under de senaste nio månaderna. Men det kan fortfarande dröja innan förlossningen börjar – men det är ändock ett tecken.
lördag 1 januari 2011
Året som gått..
I januari började Gustav upptäcka världen på ett helt nytt sätt. Han gick utmed möbler istället för att krypa. Och han älskade sin spegelbild över allt annat.
Eftersom jag var mammaledig tillbringades mycket tid med övriga mammor samt på öppna förskolan. Man levde i en liten bubbla. Dock väl medveten om att denna underbara tid snart skulle vara över.
I februari var det så mycket snö ute att det var svårt att ta sig fram med vagnen. Därför tillbringades mycket tid inomhus. Dock klarade vi av ett och annat besök på lekplatsen.
För att få bort all snö från Trandared kom det karavaner av lastbilar som åkte iväg med det till utkanten av stan. Ryktet säger att snön låg kvar i drivor ändå in i maj.
I mars ställde sig Gustav utan stöd för första gången. Och detta kort är verkligen taget första gången han stod själv.
Två veckor innan sin 1-års dag började Gustav gå. Han hade tagit små trevande steg redan i februari och mars, men det var nu han började gå på riktigt.
I april fyllde Gustav 1 år och det ställdes till med kalas i dagarna 3.
April var också månaden som lille Dexter föddes.
I maj upplevde Gustav djurparken ur ett helt nytt perspektiv om man jämför med föregående år. Gustav kunde gå runt själv och såg tom djuren!
Sen blev det sommar med lek och bus och värmebölja. Mamman ville dock mest ligga inne på soffan. Illamående och nygravid som jag var.
Sommaren var så varm så Gustav fick ha en liten pool på balkongen där han kunde svalka av sig emellanåt. 
I augusti var det dags för mamman att börja jobba och för pappan att stanna hemma. Sorgligt med slutet på föräldraledigheten, men ack så skönt att vara ute ur bubblan för ett par månader!
Pappaledigheten tillbringades mycket i djurparken och på lekplatser. Ett och annat besök hos farfar blev det okså.
I oktober började Gustav på förskola. Det var jättekul när han väl kommit tillrätta. Han upptäckte också hur ofantligt kul man kan ha med vatten.
November och december har passerat i ett enda stort töcken. Med alldeles för många sjukdomar, för mycket jobbandes. Hämtningar och lämningar på dagis och gravidsymptom.Därav soff- och tv-kort.
Nu välkomnar vi det nya året!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)