Dagarna rusar fram. Folk som tror att det är långsamt att vara gravid och att vänta på dagen D har fel. Iaf när det gäller mig. Jag förstår inte vart tiden tar vägen. Kan det bero på att jag är en sådan person som trots ordinerad vila faktiskt ser till att nåt roligt händer varje dag ändå? För visst tusan kan man ha kul och umgås med nära och kära trots ordinerad vila!
Idag har min styvlillasyster varit här och pysslat om mig. Hon kom lagom till frulle och sedan var vi och hämtade Gustav på dagis och sen har vi legat i soffan och pratat. Om viktiga och allvarliga saker. Och om kiss och bajs. Det är så jag fungerar. :)
Igår var Ann-Sofie här. Saknar att inte träffa henne varje dag som jag gjorde på jobbet. Och.. trodde aldrig jag skulle säga det, men jag saknar faktiskt jobbet! Både folket och arbetet i sig. Sjukt, jag vet.
I söndags var vi på kalas. Min svåger fyllde år. Hans frus mamma var där. Hon är barnmorska och tog hand om mig när jag låg inne och väntade Gustav. Hon tittade på min mage och sa: "Du ser sprängfärdig ut. Jag tror inte du kommer gå tiden ut." Så vi får se.
Jag har mer och mer förvärkar iaf. Inte bara sammandragningar utan värkar. Som gör ont. Häromnatten var de jätteregelbundna och jag blev faktiskt orolig. Funderade på om jag skulle väcka Dias. Eller iaf hämta nåt att lägga i sängen ifall vattnet gick. Men jag lugnade ner mig och försökte att sova istället. På morgonen var förvärkarna borta.
Jag har förstått att jag är gravid. Lite svårt att missa det faktiskt. Och jag har förstått att jag ska genomgå en förlossning. Men efter det tar det stopp i min hjärna. Jag kan inte riktigt förstå att målet inte är förlossningen utan faktiskt barnet som kommer med förlossningen. Jag kan inte riktigt fatta att jag och Andreas ska ha med oss ett barn hem. Det är stort. Det är underbart. Men jag kan inte riktigt förstå det. Jag är nog bara väldigt trög antagligen. :)
Ja fatta att det snart dimper ner ett till litet underverk! Helt otroligt! Saknar dig! Bli galen av att bara vara hemma så ska bli skoj att ses imorgon. Kram
SvaraRaderaSkönt att höra att du inte heller förstår det, trots att du redan har lyckats plocka med dig ett underverk hem. Så kan jag känna mig lite mindre som ett ufo. :)
SvaraRaderaAlfamamma - Det e sjukt svårt att greppa att man ska föda ut ett barn. Och ta med sig det hem! Kommer ihåg att jag kände mig jätteolaglig när vi tog med oss Gustav hem från BB. Och så tyckte jag nästan att det var lite konstigt att läkarna och barnmorskorna litade på att vi skulle klara av det? Vi behövde inte fylla i nån formulär eller svara på frågor eller nånting. Bara plocka med oss hem. Heltokigt! :)
SvaraRaderaOch så himla häftigt för er att plötsligt ha med er TVÅ barn hem! Syskon är ju något alldeles speciellt, som kan finnas där för varandra hela livet. Härligt!
SvaraRadera