Veckan som gått..

.. kan sammanfattas med ett enda ord; sömn!
För det känns som det är det enda vi har gjort förutom jobbat.
Varje kväll kl 21 har vi kraschat i sängen. Totalt utmattade. Tråkigt kanske, men väldigt skönt och framförallt välbehövligt!

Ett litet besök av mamma och Becka fick vi igår. Becka hade gjort en ny fin tatuering och mamma hade med sig present till både Vincent och Gustav samt saffrans-muffins till oss vuxna. :)

Ikväll är mannen min på julfest med sitt jobb så jag och Ann-Sofie ska ha myskväll med pizza, snax och idolfinal! Heja Jay! :)

Imorrn har vi bjudit hem Eva o Fred och ska laga finmiddag till dem. Vill inte avslöja här ännu vad det blir för käk för jag misstänker att Evis kommer traska in på min blogg innan vi ses imorrn och jag vill att det ska bli en överraskning vad det blir för mat. Men var så säkert, foto kommer läggas ut :)
Och någonstans innan våra gäster anländer imorrn ska vi försöka hinna med att tvätta, städa, besöka systemet samt umgås med Gustav och Vincent.

Idag fick jag kompa ut lite tidigare och åka hem o vila innan jag hämtade Gustav på dagis. För nu har sammandragningarna börjat komma allt oftare och hårdare. Ett tecken på att man ska ta det lite lugnt har jag lärt mig så det är precis vad jag ska börja göra nu.

En arbetsvecka kvar!!!!! Sen är det "friiiiheeeet" i 78 veckor som gäller. För oavsett om man har fullt upp med sin familj samt ett nyfött barn så är man ändå inte uppbunden vid en massa måsten och tider på samma sätt som när man jobbar. Det är skönt. Sen att det är mer än ett heltidsjobb och många gånger mycket jobbigare att ha barn och vara mammaledig ska man inte sticka under stolen med.

Min lille kille har börjat få en väldigt stark vilja nu. Och jag har tyvärr insett att det ibland enda sättet att få honom att göra som jag vill är genom mutor. Häromdagen när han sovit middag vägrade han komma upp ur sin säng. Spelade ingen roll att jag berättade att farfar skulle komma och ta med honom ut o åka pulka. Han vägrade gå upp. Och med den mage jag ligger inne med nu är det stört omöjligt för mig att böja mig över kanten och lyfta upp honom. Tillslut gav jag upp och ställde mig i dörröppningen och skulle äta upp min morot.. DÅ reagerade Tok och ville givetvis upp och äta morot han också! Så där insåg väl både jag och han att man får ge för att få ta.. Eller nåt..
Gustav har även lärt sig ordet "min" och allt är numera hans. Och då menar jag verkligen ALLT.