Gråt inte lilla mamma
jag var tvungen att gå.
När dom klippte banden,
orkade inte mitt hjärta att slå.

Älskade pappa,
mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra,
när jag flyger bort.

Jag vet att ni gråter
och det finns ingen tröst,
men lyssna till era hjärtan
och ni kommer höra min röst.

jag finns inte bland er,
men jag finns ändå
Jag hör era böner
och älskar er så!

Idag läste jag två dödsannonser för nyfödda barn som dött samma dag de fötts.
Inte en, utan två. På samma dag.
Hur går man vidare efter något sådant?
Sen att man kanske inte ska sitta och läsa dödsannonser på nyfödda barn när man själv är gravid hör inte hit. Man kan inte blunda för hur grymt orättvis världen är ibland.
Sen jag själv blev mamma har jag blivit så fruktansvärt känslig för allt som handlar om barn som far illa, blir sjuka eller dör. Jag ser på smärtan på ett helt annat sätt. Kan sätta mig in i det. Och det är utan tvekan det absolut värsta som kan hända i värden. Allt annat är petitesser.