Man kan ju nästan tro att det enda jag gör just nu är att räkna ner.. Och faktiskt.. Det är väl nästan typ det enda jag gör. Det och försöker vila så mycket som möjligt. From nu iaf. Andreas har jobbar mördarvecka och jag har knappt sett honom de senaste dagarna. Men nu är han hemma hos mig igen. Ledig! Hela veckan!!! Tack gode gud.
Idag har jag dock trotsat min graviditet och gigantiska mage och begett mig ner till stora staden för en trevlig lunch med en Pockas. Endel skvaller blev det också.
På vägen till min parkerade bil tittade jag in i skyltfönstret på Röda korset och hittade en jättefin lampa! 25:- fattigare, en lampa rikare. Och lite lite lyckligare åkte jag hemåt. (Ja, man kan nästan tro att jag blivit lampfetichist på senare år..)
Efter hämtning av Tok på dagis kom Linda förbi på en fika. Mysigt att träffa henne igen. Väldigt längesen sist!
Har mer och mer förvärkar som gör ont. Om det är ett tecken på att det är på G vet jag inte. Men det är iaf det enda jag känner. Det och en satans massa foglossning. För er som aldrig haft foglossning kan jag berätta att det känns som om någon tagit ett baseballträ och slått dig stenhårt på blygdbenet så att det krossats. Ungefär så.
Annars mår jag som vanligt.
Så nä, ingen bebis idag heller.
Om Dexter inte är pigg imorgon så kommer jag gärna förbi lite senare när Fred är hemma efter jobbet. Jag får spunk av att bara sitta inne! Vill umgås med nån som jag förstår vad de säger :)
SvaraRaderaHAHAHA! Du e ju för söt.. Du e hjärtligt välkommen med friskt barn, eller ensam! :)
SvaraRadera