Borta var han iaf.
Jag sprang ut och letade och ropade på honom. Nästan i ren panik. Som tur är bor vi inte vid nån stor väg, och den vägen som går nedanför vår gata är inte så trafikerad.
Hursomhelst var jag nära att ge upp och på väg hem när jag av en händelse vänder mig om och ser honom komma springandes mot mig på gång- och cykelbanan!
Och jag blev så glad! Min älskade hund!
Men Vincent då, budhunden!
SvaraRadera