Jag har funnit ett lugn i mig själv som inte funnits där tidigare. Jag har inte lika kort stubin längre och blir inte längre lika arg.
Om det beror på den underbara veckan i Turkiet, att mina barn är mycket lugnare och lydigare eller om det beror på mig själv vet jag faktiskt inte. Kanske en kombination av allt.
Men som jag trodde så är allt så mycket bättre och lättare när vi nu bor i huset. Känslan av att känna sig instängd med strypsnara runt halsen är helt borta. Tystnaden och lugnet på gatan vi bor på gör så mycket för mitt välbefinnande! Och när jag mår bra, mår min omgivning bra!
Och sen har jag ju världens finaste barn och bästa man också. Bara en sån sak!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar