Fyyyyy...

.. Vilken jäkla magkatarr jag åkte på! Fy satan!
Never again kräftor!! För jag är bombsäker på att det var det som utlöste allt. Dumma kräftor!
Och vi som ska på kräftskiva med ett par vänner på lördag. Jag tar bannemig med en kyckling till mig! För nääe. Jag vågar faktiskt inte äta räkor heller. Inte de närmaste dagarna iaf!
Min käre åkte till apoteket idag och köpte medicin. När jag kräktes av smärtan igår insåg nog han också att detta var allvarligare än mina vanliga hawaii-sjukdomar.
Och hawaii som jag är så har huden runt ögonen blivit mörk och prickig? Precis som den blev när jag födde Lelle. Skumt.

Mitt bullbak blir alltså än en gång uppskjutet. Attans! Jag som är så sugen på att baka bullar!

Inatt när jag låg och hade som ondast funderade jag över livet. Och insåg än en gång hur himla rädd jag är för att dö. För att inte kunna finnas där för mina barn. Se dem växa upp. Inte finnas där för dem i med- och motgångar. Att inte få se dem som vuxna små människor. Usch. Det är min skräck.

Min största kärlek.
Mina fantastiska barn!
Och Andreas.
Och vavvan.
Såklart.