Om kärleken till sin hund.

Allt som oftast tänker jag inte så mycket på hur mycket jag älskar Vincent. Han finns lixom bara där.

Är allmänt störig när han ska skälla på allt och alla. Är världens mest envetna gamla gubbe jag någonsin stött på.
Luktar torskblock i munnen. Knör i sängen. Lyssnar inte. Lyder inte. Biter barn.
Som sagt. Jag tänker lixom inte så mycket på hur mycket jag älskar honom.

Tills han försvinner.

Idag har jag tillbringat min dag med att leta efter honom i nästan totalt 2 timmar. För han smet igen.
Inte en gång - utan två.

För att göra två fruktansvärt psykiskt påfrestande historier väldigt korta.
Tack till Marcus!
Tack till två underbara människor som tog vara på honom!

Shit så mycket jag älskar min hund!