Slut på energi.

Tom energidepåerna är slut. Finns inget att fylla på med. Finito. Empty.
Alltså den här trotsen är nog bland det värsta jag varit med om.
Min annars så goe kille har blivit ett monster.
Som säger emot. Skriker och gapar. Härmas, hötter med näven, sparkar och slåss.
Ska göra själv.
Annars tar det hus i helvete.
Att ta sig utanför dörren kan ta hur lång tid som helst. Först för att han vägrar följa med. Och när man har fjäskat, mutat och lockat och hatat sig själv en stund för man blivit en sån förälder som man föraktar, ja då ska det motarbetas med påklädningen. Råkar jag "hjälpa till" (tvinga på honom) jackan så tas den snabbt av för att sättas på av Gustav själv.
Som alla förstår kan denna procedur ta en evighet och där står jag i hallen med Ellen i famnen, väntandes. Helt sönderstressad och energilös.

Annars då? Allt bra?
Tur man har fina vänner att fly hem till!


Gustav och Hektor åker buss med var sitt busskort :)